Konstantina

 

Nu är det inte många timmar kvar, sjukt att jag inte ens behöver säga dagar längre. Precis som jag trodde så har dagarna flygit förbi. Jag känner mej jätteglad men samtidigt ledsen. Min kärlek ska ju inte följa med.

Min hjärna och mitt hjärta känner samma sak, annars brukar det vara så att förnuftet tar över ibland och man måste välja det som är smartast och bäst för en själv. Och jag vet vad som får mej att må bra och vara glad.

Och mitt beslut lutar åt att faktiskt fortsätta mitt liv som det sett ut på sista tiden. Jag trivs! 

 

Den här gången ska jag lyssna på mej själv och vad jag vill. Ingen annan kan förstå hur jag känner och vad jag vill bättre än mej själv. Sen kan andra självklart ha åsikter, vad dom tycker är bäst. Men det är alltid lätt för utomstående att säga saker för för att " det är rätt". För dom! Det respekterar jag. Absolut!

Men den här gången ligger beslutet i mina händer. Så är det bara.

 

Jahapp! Då var stunden kommen att sätta sej i flygplanet igen. 3 timmar och 45 minuter står det på biljetten :/    

Herregud! Det kommer kännas som en evighet.. förhoppningsvis kommer jag vara helt slut efter bilresan till aten att jag kan slumra till en stund. Det skulle verkligen vara det bästa. Funderade ju på att ta en lugnande tablett, men jag reser med min farmor som är gammal, så jag vågar inte riktigt riskera det. Jag vet ju inte hur jag kommer må..

 

Väskan är packad, inte stängd för smink och det sista ska ner i morgonbitti. Men jag är så gott som klar.

Känns lite konstigt att jag inte ska jobba på tre veckor nu, jag har vant mej att jobba varje dag nu i en månads tid. Men samtidigt är det rätt skönt att komms bort och ha ny energi när jag kommer tillbaka. Skönt att veta att man har ett jobb som väntar på en.

 

Nu ska jag vila en stund, Nikos ska höra av sej om tid vi ska träffas så jag ska passa på innan han ringer att blunda en stund.

Nästa gång jag skriver så är det från sverige, om resan har gått bra dvs :)

 

Ha en bra kväll!