Konstantina

Eftersom att jag bodde i grekland i fem år så hade jag inte brist på sånt. Fy! Och det är långt kvar tills det vänder på riktigt. Jag behöver komma härifrån känns det som..

 

Jag saknar livet i grekland alldeles för mycket, trodde det skulle bli bättre med tiden men saknaden blir bara större. Vad gör man åt det? Tänker att det går över? Gör det? Eller kommer jag att känna såhär hela tiden?

Jag kommer troligtvis att åka ner i mars i en vecka, men sen blir jag rädd av tanken att om jag åker dit kommer jag inte vilja åka därifrån. Jag vet att jag kommer bryta ihop igen.. Åååh det är så jobbigt.

Jag vet att det låter desperat, men det finns säkert någon som känner igen sej i mitt tänkande.

 

När jag tänker efter så påverkade inte krisen mej nånting under min tid där nere, cafeet jag jobbade på gick jättebra och vad jag förstår går fortfarande jättebra. Min lön var bra jämfört med andra.. man klarade sej gott och väl. Och vad är egentligen viktigast? Att ha mer pengar eller att vara lycklig för det som formar ditt liv? 

Jag väljer bort pengarna, helt klart. 

 

Jag ser mej fortfarande som på "semester" här i Sverige. Jag är här bara för att spara pengar och sen åka tillbaka. Så fungerar det i min hjärna och mitt hjärta.. Är det okej att tänka så? Om det får mej att må bättre? Eller kommer det att få mej att "glömma att leva"? Vet inte riktigt hur jag ska formulera mej, det blir det rörigt det här.

Mina tankar springer maraton idag..